Benyamin Fredriksson

Det är lätt att tro att en beräkning handlar om att hitta rätt svar. För Benyamin Fredriksson är det bara början. Det svåra är vad som händer sedan. Hur man får två människor som tycker olika att kunna se samma sak. Hur man skapar förtroende utan att bli en bromskloss. Och hur man kan stå fast vid det som är rätt utan att göra den andra personen till motståndare.

Beräkning handlar om siffror. Konflikter handlar om människor. Benyamin har förstått att siffrorna bara fungerar när man förstår människorna

Att hitta det som är rätt

Benyamin Fredriksson började egentligen inte med beräkning. Han började ute i fält, med mätning. Det var också så han kom in i byggbranschen från början, lite av en slump. Han hade först tänkt bli polis.

– Jag tror att det är ganska djupt rotat i mig att saker och ting behöver vara rätt. Att få hjälpa människor med det de behöver hjälp med. Och sen att det ska vara rätt. Det är en drivkraft som fortfarande finns kvar. Bara i en annan form.

På 5D arbetar Benyamin främst med ekonomisk beräkning. Det betyder i grunden att avgöra vad som faktiskt ska betalas i ett byggprojekt. Det låter kanske som en fråga om siffror, men i verkligheten är det betydligt mer komplicerat.

Byggbranschens ekonomiska reglering bygger i många fall på hur stora mängder som har utförts. Hur mycket som har byggts avgör hur mycket entreprenören får betalt. Problemet är att det inte alltid är självklart var man ska mäta. Benyamin beskriver det med ett måttband.

– Vi kan ta ett måttband och mäta hur lång en regel är och tillsammans komma fram till en absolut längd. På samma sätt kan man mäta hur stor en mängd är. Det är bara att man måste veta hur man ska spänna måttbandet. En regel kan fortsätta in i en vägg. Den som vill ha mest betalt kommer kanske att vilja mäta den på ett sätt och den som ska betala på ett annat. Där någonstans börjar konflikten.

Men också där börjar Benyamins arbete.

– Någonstans finns det en absolut sanning i det där. Det är det vi kan.

När två sidor blir två läger

Det finns en klassisk väg att hantera en konflikt i byggbranschen. Man väljer sida. Beställaren har sin position. Entreprenören har sin. Båda förstärker sina krav, tar in personer som kan argumentera för deras sak och börjar försvara det egna perspektivet.

Benyamin tror inte att 5D ska vara ännu en part i det spelet.

– Vi försöker vara neutrala. Så att man inte hamnar i det här positioneringsträsket där två parter är osams och försöker förstärka sina positioner. Det är en ganska viktig skillnad. För om 5D bara kommer in för att hjälpa den ena parten att vinna en diskussion kommer nästa part snart att ta in någon som gör samma sak från andra hållet. Då står två sidor fortfarande och tittar på samma avtal. Och ingen kommer vidare.

– Det vi har provat är att vara några som försöker vinkla perspektivet efter vad kunden vill. Men det som en sådan approach skapar är ju bara att de tar in en part som gör samma sak. Och så står man där två sidor och tittar på samma lagkrav. Och så kommer man ingen vart.

I stället vill Benyamin att 5D ska kunna komma in i ett projekt oavsett vem som har ringt dem och säga samma sak.

– Så här är det.

Den positionen har tagit många år att bygga.

– Jag tror att det är en stor nyckel till det att man är ödmjuk över komplexiteten i det vi gör. Det finns också en pedagogisk tanke i det. Man kan komma in och visa att man kan mer än andra. Tala om vad som är fel. Peka med hela handen. Eller så kan man försöka få människor att förstå varför något är som det är.

Benyamin väljer det senare.

– Om någon skulle ha gjort fel, då ska man inte komma in där och slå någon på fingrarna. Det handlar inte om att vara snäll för sakens skull. Det handlar om att komma någonstans.

Att ha rätt räcker inte

I början av sin karriär fanns det en annan tanke.

– I början var det lite så här: nu är vi bra på det här. Vi kan visa att det här är rätt. Men med tiden förändrades

perspektivet.

– Med tiden lärde jag mig att rätt är viktigt. Men hur det tas emot är nästan ännu viktigare.

Det är där Benyamins intresse för människor kommer in. Han läste natur på gymnasiet. Men det ämne han tyckte var roligast var psykologi, trots att det egentligen inte ingick i hans program. Det är inte så konstigt när man hör honom prata om sitt arbete.

– Jag är i naturvärlden. Det är betong och teknik och siffror. Men att se människorna i det hela är det som är roligt. För en konflikt är aldrig bara en konflikt mellan två beräkningar. Det finns människor bakom siffrorna. Människor som vill få betalt. Människor som är rädda för att betala för mycket. Människor som har lagt månader eller år av sitt liv på ett projekt och nu sitter i ett rum där någon säger att de inte har rätt till det de tycker att de har rätt till. Det är där det kan bli svårt.

– Det finns ingen mallösning. Varje gång man får ett projekt med två nya individer har man samma binära frågeställning. Men det finns ingen lösning i förväg. Man behöver alltid gå in och hitta den. Vad är låsningen för de här personerna? Hur kommer vi loss?

Det är kanske den delen av arbetet som Benyamin tycker bäst om.

Glödlampan

Det finns ett ögonblick han återkommer till. När någon plötsligt förstår.

– När man ser att glödlampan slås på hos någon är det mest tillfredsställande som finns. När man ser att det har varit någon typ av låsning i en person. Sen får den här: aha, det var så det var. Det är skitkul.

Det är också därför han inte tror på att gömma sig bakom auktoritet. Om någon säger nej och bara hänvisar till sin position kommer man inte särskilt långt. Han föredrar att förklara.

– Jag har inte rätt för att jag har gjort min beräkning. Jag kommer fram till den här beräkningen. Den baserar jag på det här. Och sedan kommer det kanske viktigaste:

– Ni får jättegärna hjälpa mig om det skulle vara så att jag kommer fram till något snett. Jag har inte sett data som ni har. Det är en ganska enkel sak att säga. Men den förändrar hela samtalet. Man säger fortfarande vad man kommit fram till. Man står fortfarande kvar vid sin kompetens. Men man gör sig inte själv till facit.

När förtroendet försvinner

Benyamin minns sitt första uppdrag inom beräkning som ett tydligt exempel på vad arbetet faktiskt kan åstadkomma. En kund hade svårt att få betalt. Beställaren kände sig osäker på underlaget och behövde kunna lita på att det som krävdes också var korrekt. Benyamin tog fram en beräkning och en redovisning av vad kunden hade rätt till ekonomiskt.

Sedan hände något. Kunden fick betalt.

– Jag trodde att det var för att min redovisning var jättefin. Fina färger och tydligt. Men det jag förstår nu är att det skapade en säkerhet och trygghet. Här har någon kommit in och försökt göra korrekt. Det var en viktig insikt.

Beräkningen hade inte bara räknat fram ett belopp. Den hade skapat förtroende. Och förtroende är centralt i nästan alla byggprojekt.

Beställaren vill kunna veta att det man betalar för är korrekt. Entreprenören vill kunna visa att det man kräver också är korrekt. Om någon börjar känna att underlaget inte stämmer börjar misstänksamheten växa. Då kommer fler frågor. Fler verifikat. Mer kontroll. Till slut kan det nästan spela ingen roll vad som skickas fram.

– Det kanske bara börjar med ett oskyldigt beräkningsfel. Men vips så är förtroendet spenderat. Och då blir det någon typ av nedåtgående spiral som är ganska svår att komma ur och bygga tillbaka. Ett tappat förtroende. Det kan vara mycket dyrare än ett fel i en beräkning.

Att lära sig att ingenting är givet

Det finns en annan erfarenhet som har påverkat hur Benyamin ser på komplexa situationer. Nya Zeeland. Han bodde där i ungefär ett och ett halvt år. Det var ett äventyr, men också ett sätt att medvetet sätta sig i ett sammanhang där nästan ingenting var bekant.

– Det är sällan så svårt som det kan verka. Ska man sitta och analysera för att ha rätt svar på allting innan man tar sig an det, så kommer man aldrig komma iväg.

När han kom dit var han på många sätt ett blankt papper. Ingen visste vem han var sedan tidigare.

– Då får man en ganska bra möjlighet att försöka utvärdera sin egen självbild. Jag är nöjd med den. Och i det här nya sammanhanget, hur tas jag emot? Hur upplevs jag?

Han lärde sig att sådant som känns självklart i Sverige inte alls behöver vara självklart någon annanstans. Hur man ser på tid. Hur man kommunicerar. Hur ledarskap fungerar.

– Ingenting är givet.

Det är en tanke han har tagit med sig tillbaka. Och den går att applicera på byggbranschen. En bransch med starka traditioner och invanda sätt att göra saker behöver inte fortsätta göra dem på samma sätt bara för att det är så man alltid har gjort.

Det är inte alltid avtalet som är problemet

Benyamin ser mycket utvecklingspotential i hur byggbranschen arbetar med avtal. Idag pågår många försök att hitta nya modeller. Partnering, samverkan och olika typer av gemensamma mål och incitament. Men han tror inte nödvändigtvis att lösningen är att uppfinna en ny avtalsform.

– Jag tror snarare att man behöver bli bättre på att ta fram de avtal som man tar fram. Ett stort byggprojekt kan innehålla hundratals dokument, ritningar och kontrakt. Men den ekonomiska regleringen kan vila tungt på ett mycket specifikt underlag. Mängdförteckningen. Och där, menar Benyamin, finns många av konfliktpunkterna redan från början.

– Var är det någonstans vi ser alla våra konflikthärdar? Jo, det är i mängdförteckningen. Fel i den eller otydlighet i den. Problemet är att det ofta läggs för lite tid på just den delen.

– Om man ska bygga en bro så kommer det finnas hundra dokument. Ett av de dokumenten är det som vi använder i våra underlag för beräkningar. Men det är också bara det dokumentets mängdförteckning som hela den ekonomiska delen utgår ifrån. Att lägga en procent av energin på det kanske viktigaste dokumentet räcker inte.

För Benyamin är det egentligen samma princip som i resten av arbetet. Fokusera på rätt sak från början. Var tydlig med förutsättningarna. Och försök skapa ett ramverk där människor faktiskt kan komma överens.

– Vi behöver vara tydligare med villkoren och förutsättningarna för hela projektet. Kan vi sätta rätt ramverk från början kommer det vara mycket lättare att komma överens.

Insats är lika med resultat

Det finns också en annan sida av Benyamin som hänger ihop med hur han arbetar. Disciplinen. Han tror inte särskilt mycket på att talang räcker. Som ung var han snabb på 60 meter. Sedan började andra träna mer.

– Man kanske råkade vara byggd för att kunna springa lite fortare. Men sen började andra lägga ner mer tid för att komma ikapp. Till slut återstod ett val.

– Antingen kavlar man upp ärmarna eller så lägger man ner. För det finns alltid någon som är mer driven. Det är en ganska enkel filosofi.

– Utfallet kan aldrig bli bättre än det man har investerat. Insats är lika med resultat. Det märks också när han pratar om sitt arbete. Komplexa problem behöver tid. Kunskap behöver tid. Förtroende behöver tid. Det finns inga genvägar runt det.

Kanske är det också därför han trivs så bra med ett arbete där det sällan finns en färdig lösning. Varje projekt har nya människor. Nya förutsättningar. Nya låsningar. Och någonstans där ska man försöka hitta fram till det som faktiskt är rätt.

Två timmar

När arbetsdagen är slut händer något helt annat. Benyamin kör motorcykel. En BMW R90. Modern classic. Gärna till jobbet, men ännu hellre bara ut en kväll. Ett varv. Två timmar.

– Det skapar en sån otrolig frihetskänsla. Man är så närvarande. Det är helt omöjligt att tänka på något annat.

Han behöver inte köra fort. Det handlar snarare om att vara där.

– Man är där. Det tror jag är så nära terapi som man kan komma för en hobby.

Kanske är det också därför det passar honom. Efter en arbetsdag där han försökt förstå vad som låser människor vid varsin sida av en konflikt, sätter han sig på motorcykeln och kör. Inga avtal. Inga siffror. Inga positioner.

Bara vägen framför honom.