Koll på vår teknik?

Dan Mejerwall började på 5D innan han ens hade avslutat sin utbildning. Drygt tio år senare har han arbetat på flera tusen platser och betatestar nya totalstationer innan de når marknaden. Men avancerad teknik är bara värdefull när den fungerar ute i verkligheten. Ibland är en tumstock fortfarande det bättre verktyget.

För de flesta ser den ut som en kamera på ett stativ. Bredvid går någon omkring med en pinne. Ungefär där brukar allmänhetens kunskap om en mätkonsults arbete ta slut.

– Alla har sett oss någon gång, men de flesta har ingen aning om vad vi håller på med. När man säger att man arbetar med mätning säger det inte så mycket. Det ser mest ut som att det går runt en gubbe med en pinne.

Dan Mejerwall har arbetat på 5D i mer än tio år. Av dem som är kvar i företaget, förutom ägarna, tror han att han har ett av de lägsta anställningsnumren.

– När jag började satt vi i en liten källarlokal i en bostadsrättsförening i Bromma.

Skolan som aldrig blev färdig

Dan gick gymnasiet och fortsatte sedan på en yrkeshögskola. Under utbildningens andra praktikperiod erbjöds han en tillsvidareanställning på 5D. Han tackade ja och gick aldrig tillbaka för att avsluta utbildningen.

– Jag var runt 20 och hade knappt haft ett jobb tidigare. Efter den första praktiken kom jag tillbaka till skolan och då blev det mindre praktiskt och mer teoretiskt. Det passade inte mig särskilt bra.

I stället tog han kontakt med 5D.

– De visste vem jag var och erbjöd mig en anställning. Jag kunde knappt tro att det var sant. Någon examen blev det inte, men nu har jag mer än tio års arbetslivserfarenhet. Det ska väldigt mycket till för att jag ska byta jobb.

För mig är en vecka ett långt projekt

Om vi skulle följa Dan under en vanlig arbetsdag skulle den oftast börja på kontoret. Hur den fortsätter är inte alltid lika lätt att förutsäga.

– Eftersom vi är konsulter kan uppdragen variera varje dag. Ibland gör man två eller ännu fler uppdrag under samma dag. Ibland har jag ingen aning om vad jag ska göra när jag kommer hit. Då pratar jag med Rikard och så säger han: Det här ska du göra.

Dan tror att han har arbetat på flera tusen olika uppdrag under sina år på 5D.

– För mig är ett långt projekt en vecka. Börjar man vara på samma plats i två veckor är det nästan på nivån att man har flyttat in, säger han och skrattar.

Innan han åker behöver han veta vart han ska och vad som ska mätas. Underlaget kan vara allt från välordnade CAD-filer till en skärmdump från Google Maps med ett ungefärligt streck över bilden.

– Då får man försöka tolka vad beställaren faktiskt vill ha. Ska gångbanan vara med? Linjen kanske går rakt igenom den. Ofta ritar jag upp en egen områdesgräns som jag sedan lägger in i mätutrustningen.

Efter tio år sitter själva handhavandet i kroppen. Erfarenheten visar sig i stället i alla de mindre beslut som avgör hur effektiv och användbar mätningen blir.

– När jag kommer till ett område ser jag ganska direkt var jag vill ställa instrumentet, var mätpunkterna ska sitta och vad jag ska mäta från varje uppställning. Varje gång man behöver flytta instrumentet tar det tid.

Ett instrument som ännu inte fanns

Det är den erfarenheten som har gjort Dan till en av dem som får prova ny mätteknik innan den når marknaden.

5D använder huvudsakligen instrument från Trimble och har under lång tid haft en nära kontakt med återförsäljaren Trimtec. Inför lanseringen av den scannande totalstationen Trimble SX12 fick företaget möjlighet att testa instrumentet innan det ens hade presenterats offentligt.

– Vi fick skriva på sekretesspapper och allt möjligt. Instrumentet skickades till oss och jag tror att det även testades i en gruva i Frankrike och i USA innan lanseringen.

För Dan var det första gången han fick prova en produkt som officiellt ännu inte existerade.

– Till utseendet var den ganska lik föregångaren. Men den hade bättre kameror, nya funktioner och en laserpekare som var grym.

Laserpekaren använde han senast häromdagen när en kollega skulle sätta upp en mätpunkt på en lyktstolpe ett par hundra meter bort.

– Jag kunde visa exakt var punkten skulle sitta. Trots att det var dagsljus såg han laserpricken tydligt på stolpen. Det är en sådan funktion som faktiskt gör skillnad ute i arbetet.

SX12 kombinerar en totalstation med en laserscanner och kan skapa detaljerade tredimensionella punktmoln av en plats.

– Det hade funnits scannerfunktioner i totalstationer tidigare, men punktmolnen blev ganska glesa. Det här var första gången jag upplevde att en totalstation också var en verkligt användbar scanner.

Men en digital avbildning av verkligheten är inte alltid lika enkel att arbeta med som den först ser ut. Högt gräs kan göra det svårt att avgöra var markytan egentligen ligger. En stolpe som bara har scannats från ena sidan kan sakna halva sin form.

– Nya praktikanter tänker ofta att vi bara kan scanna allt och sedan sitta inne och rita. Punktmolnet ser jättehäftigt ut, men de flesta inser ganska snabbt att det inte alltid är så effektivt. Man behöver fortfarande veta vad man gör ute på plats.

Tidens tand

Som betatestare letar Dan inte i första hand efter imponerande specifikationer. Han vill veta om utrustningen fungerar i det dagliga arbetet – och om den fortsätter att fungera efter månader och år i regn, snö, kyla och smuts.

– Tillverkaren kan testa precisionen i ett laboratorium. Men det är svårt att simulera hur något beter sig ute i verkligheten och vad som händer när det slits.

Ett av Dans favoritexempel är ett magnetfäste som utvecklades för prismat. Vid vissa mätningar behöver prismat skruvas loss från den långa stången och användas med ett kortare handtag för att komma nära räcken och andra detaljer.

– Att skruva av och på det tar bara några sekunder. Men gör man det 30 gånger om dagen blir det ganska mycket tid på ett år.

Prototypen använde en magnet i stället för gängor. Prismat kunde lossas med en enda rörelse.

– Jag tyckte att den var fantastisk och använde den i flera år. Han som hade utvecklat den kom hit en gång och blev jätteglad när han såg att jag fortfarande hade den.

Lösningen testades även i USA, men där var användarna mer tveksamma till om de kunde lita på magneten. Någon färdig produkt blev det aldrig. Efter omkring fem år började skyddet runt Dans magnet nötas bort. Rost och smuts gjorde så småningom att prismat hamnade en aning snett och mätresultaten försämrades.

– Till slut kunde jag härleda de sämre resultaten till magneten. Nu ligger den i min låda som ett museiföremål. Jag saknar den varje dag.

Idén fungerade, sparade tid och löste ett verkligt irritationsmoment. Problemet visade sig först efter flera års användning.

– Man är ute i ur och skur. Det är där den riktiga testen sker.

Dan har också provat ett stadigare stativ till scannerinstrumentet. Det vanliga kunde börja röra sig när instrumentet placerades högt, vilket fick scanningen att avbrytas.

– Det nya hade kraftigare ben och dubbla låsningar. Det fungerade bra och ligger fortfarande kvar i min bil.

Det är inte alltid de största tekniska sprången som betyder mest. En magnet som sparar några sekunder eller ett stativ som står still kan förändra arbetsdagen mer än en lång lista imponerande specifikationer.

Instrumentet i busken

Trimble har inte bara låtit 5D prova nya produkter. Utvecklare och tekniker har också följt med ut för att se hur instrumenten används i verkligheten.

– Jag tror inte att de riktigt hade förstått hur mycket vi trasslar runt bland buskar och löv. I deras värld ser det kanske ut som på en reklambild, med instrumentet uppställt på en öppen och fin plats. Sedan följer de med oss och ser att det står mitt i en djungel.

De tekniska specifikationerna går att fastställa i en kontrollerad miljö. Hur mjukvaran och arbetsflödet fungerar är svårare att förstå utan att möta människorna som använder instrumenten varje dag.

Dan återkommer till en funktion som han gärna skulle se i framtida modeller: möjligheten att snabbare hitta och låsa mot ett aktivt prisma.

– I dag kan jag stå inne i ett litet hål i en buske, hundra meter från instrumentet, och försöka sikta exakt genom öppningen för att totalstationen ska hitta prismat. Med ett aktivt prisma skulle instrumentet upptäcka var jag befinner mig mycket snabbare. Det skulle underlätta buskspringandet ordentligt.

När 5D skickar in önskemål uppmuntras de att ta med allt – även sådant som först kan verka orealistiskt.

– De vill ha realistiska saker, fantasigrejer och allt däremellan. Även om det inte går att göra exakt det man önskar kan idén leda till något annat. Ibland har vi önskat oss en funktion och efter ett tag har den dykt upp i en uppdatering. Då är det väldigt roligt.

Laboratoriet kan visa hur exakt ett instrument är. Dan kan visa vad som händer när det placeras mitt i en buske.

När tumstocken är bättre

Dans yrkeserfarenhet handlar inte bara om att kunna använda avancerad teknik. Den handlar också om att avgöra hur mycket som behöver mätas.

– Ska du mäta in en berghäll kan du inte ta varenda liten spricka. Då får du stå där i en vecka och när du sedan tittar på datan kommer den ändå bara att vara plottrig. Det gäller att mäta så lite som möjligt, men tillräckligt för att beskriva verkligheten på ett bra sätt.

Tidigt i karriären arbetade han med utsättning av innerväggar på en förskola. Beställaren ville ha både väggarnas in- och utsidor markerade med hjälp av totalstationen. Varje enskild del av mätningen kunde ge en avvikelse på några millimeter. När punkterna sedan markerades och linjerna drogs började de små skillnaderna adderas.

– Om en punkt ligger tre millimeter åt ena hållet och nästa fyra millimeter åt det andra kan väggens bredd plötsligt skilja nästan en centimeter. Då ser det inte så bra ut när någon kommer med en tumstock och kontrollmäter.

I efterhand insåg Dan att det hade varit bättre att sätta ut en sida av väggen med totalstationen och mäta upp den andra med en vanlig tumstock.

– Jag var ganska ny då. Hade jag gjort samma jobb i dag hade jag tagit fram tumstocken själv. Det hade gått snabbare och förmodligen blivit bättre.

Betatestning handlar därför inte bara om att hitta vad ny teknik kan göra. Det handlar lika mycket om att förstå när den ska användas.

– Ibland är den enklaste metoden bäst. Man behöver inte använda en massa teknik bara för att den finns.

Farten och det sista hålet

Dan växte upp i Sandudden på Ekerö. Vid den lokala båtklubben drev pappan till hans dåvarande bästa kompis en seglarskola.

– Han hade nyckel till boden, så jag kunde ta med en kompis och plocka ut båtarna. Då seglade vi Laser och kunde ha varsin båt. Det var väldigt roligt.

När båtklubben bytte ledning försvann möjligheten att låna båtarna. Dan hade en egen, men när kompisarna inte längre kunde segla bredvid blev det inte riktigt samma sak.

– Då rann det tyvärr ut i sanden.

Golfen har däremot följt med sedan han var fem eller sex år. Under uppväxten hann han också prova hockey, tennis och ridning. Under många år körde han motocross.

– Jag provade att tävla lite, men det blev för mycket projekt. Jag tyckte bättre om att köra i mitt eget tempo.

Han åker fortfarande snowboard och har fram till nyligen haft motorcykel. Nu är motorcyklarna sålda.

– Det var dags att uppgradera dem, men vi har några andra projekt först. Vi ska försöka flytta hit min sambos mamma från Tyskland och sedan ska vi renovera badrummet. Vi får se om det finns några motorcykelpengar kvar efter det.

I dag bor Dan och hans sambo i Bromma, nära Beckomberga. På längre sikt vill han gärna tillbaka till Ekerö. Han är fortfarande medlem på golfbanan där och har dessutom fått sambon att börja spela. Det har gjort honom mer medveten om hur känslomässigt investerad han själv är i spelet.

– När det går dåligt är det snudd på att man tappar livslusten och börjar ifrågasätta sin egen existens. Man förstår inte vad man håller på med.

Sedan hittar han kanske en pytteliten detalj i svingen på det sista hålet.

– Då inser man att hela rundan har gått åt skogen på grund av den där detaljen. Men så spelar man jättebra på sista hålet och vill inget hellre än att spela golf igen.

Är den gemensamma nämnaren precision?

Dan tänker efter. Segling, motocross, motorcyklar, snowboard och golf. Händerna, huvudet, kontrollen och de små justeringarna.

– Jag vet inte. Jag tror nog att det jag tycker om är fart.

Kanske är det precis därför arbetet passar honom så bra. Tusentals olika platser. Nya instrument, nya problem och sällan mer än en vecka på samma ställe.

Med precision – men aldrig stillastående.